Om boken: år / Vad ska man göra - vraket av det stora skeppsvraket är nu utspridda över hela världen... Hur bor en emigrant i ett främmande land? Vad och vem minns han, vad ser han först? Vad stänger han sig från, vad skrattar han åt? Vad tror han på? Vad finner han tröst i? Min farbror Misha, författaren till samlingen, svarar inte på dessa frågor, han kommer inte att ta ett sådant mod på sig. Han förvandlar helt enkelt allt som fyller hans huvud och hjärta till monologhistorier, och gudskelov hittade han en publik – jag. I hans berättelser, beströdda med ett flin som är så karakteristiskt för Odessas invånare, finns hans tröst, en suck... och samtidigt självbekräftelse: "Jag tänker, därför finns jag." Du kan också säga så här: ”Om jag skrattar och gråter…".